Blingbling och elefanter -en helt normal dag.

Igår tog jag tåget till Vänersborg för ett besök på Hansson bil och upphämtning av en "ny" Peugeot Partner jag ska köra med ett tag. Det är verkligen fantastiskt hos Hansson bil. Alltid full rulle, positiv energi och underbara projekt som sjösätts. Nu senast restaurangen Holmgrens Hörna och ett nytt, häftigt showrum för MX4all. Stort tack till Lars och Kim, ni är grymt bra!

Har fått nya handskar som jag gillar skarpt, Troy Lee Designs, med extra blingbling på i form av "strassstenar". De finns även i vitt i Micael Jacksson style och rosa, men jag kände att de än så länge är lite för coola för mig. De är inte bara snygga, de sitter otroligt bra också. Ofta blir fingrarna för långa på mina handskar då jag har rätt små händer och korta fingrar, men dessa är alldeles lagom. Dessutom en rolig detalj:  

Får väl försöka att köra lite snabbt nån gång snart, så det känns rätt att göra den här gesten över mållinjen.

För övrigt så har det tränats med dessa killar: 

Änggården levererade som vanligt: 

Dessutom fick stötte jag på två elefanter på turen till träningen. Kan ett träningspass bli mer komplett än så?

Och just det, i morgon bär det av till riktiga berg!

Nära -men ändå långt i från. En trejdeplats till i Borås!

Gårdagens tävling blev ytterligare en 3:e plats, men denna gång var det ett betydligt tajtare race.
Banan var lite annorlunda, men vi slapp inte pulkabacken denna gång heller. Tyckte att jag kom iväg bätte i starten jämfört med i lördags. Upplever ofta att jag får en bättre start andra dagen när man kör tävling två dagar i rad, trots att benen känns tröttare rent allmänt. Två första varven var riktigt jobbiga. Jag och Angelica körde tillsammans idag igen. Det kändes som om vi var pigga respektive trötta på olika ställen. Plötsligt såg vi att vi närmade oss Ann, vilket gjorde oss motiverade trots tröttheten.Till slut var vi i kapp och körde i hop. Det var riktigt skoj. Benen kändes ena stunden riktigt bra för att nästa stund kännas som om de höll på att krokna ihop totalt. På slutet gjorde de just det, kroknade i benen. Ann och Angelica fick en liten lucka och jag var nästan ikapp igen, då farten höjdes igen inför sista lilla biten innan mål. Kunde inte öka en millimeter och kom i mål ca 12 sekunder efter Ann som gick segrande ur kampen. 12 sekunder är inte så mycket i tid, men när man är trött är det oerhört långt om man ser på sträckan man hinner på den tiden. Är ändå nöjd, då handleden funkade bra och hälsenan inte bråkade nämnvärt varken under eller efter racet. Får jobba lite mer med mjölksyretåligheten och spurten tror jag.  

Full fart i Borås 2-dagars!

Foto: Snott av Gergö

Idag avgjordes första tävlingen i Borås 2-dagars, ett minietapplopp som ingår i SWE-cup. Banan tog ca 15 min/varv, en intensiv bana med mycket sten, men inget riktigt svårt parti. Det var snustorrt och supersnabbt. Själv låg jag och fightades med Angelica större delen av tävlingen. Men i någon av de sista backarna blev de lite mer som gipsben och jag orkade inte kriga längre= tappade en hel del tid innan målgång. Angelica ångade på och blev 2:a, ca 40 sekunder efter vinnande Ann. Är ändå väldigt glad, då det inte kändes nämnvärt i min ömmande hälsena, vilket ändå var allra viktigast idag. Känns som åtgärderna med inlägg, stabilare pedaler, kines-tejp och övningar är fungerande koncept. Det var dock väldigt svårt att komma i ena pedalen, så jag är glad att jag orkade cykla upp för hela pulkabacken alla varv, även om jag var redigt trött på toppen varje varv.

I morgon vet jag inte hur banan ser ut, men det har kommit en skvätt regn och det ser ut som om det ska komma lite lagom till vår tävling, så vi får se hur det blir. Adios!

Jobb och Rehab!

Är väl det resten av veckan bestått av, bland annat. Förutom att Todd har försvunnit, vilket är mycket märkligt. Jag hade behövt honom i helgen, han brukar aldrig få hänga med på tävling. Todd är ett multiverktyg, döpt efter sin forne ägare Todd Wells. Hur det hamnat hos mig kan vi ta någon annan gång.

Var och hälsade på hos Mackan igår och han hade fullt upp och var så här fokuserad:

 Själv har jag jobbat med den här en del i veckan:

Det bästa när man jobbar med sina egna grejer är att man kan sitta i tex hängmattan på balkongen och jobba. Jag sitter så ofta jag kan på balkongen när jag jobbar, både med dator och med papper. 

Förutom det fik jag tid på Idrottsrehab för att kolla upp min smärtande hälsena. Har bara kört lugn cyeklträning och styrketräning efter intevallpasset i tisdags och det visade sig vara hälsenan som blivit överandsträngd i samband med tävlingen i Polen. Eller rättare sagt, gångsträckorna på tävlingen i Polen, precis som jag misstänkte. Jag har ganska rörliga leder vilket innebär att foten rör sig väldigt mycket och dessutom pronerar jag. Att gå med stenhårda cykelskor uppför och mycket mer än på ett "normalt" lopp har gjort att hälsenan fått väldigt mycket belastning på ett speciellt ställe, vilket bilvit ännu värre i och med att foten faller inåt i varje steg. Så nu har jag fått rehabövningar med gummisnodd och dessutom fått plocka fram mina gamla inlägg som nu ska användas både i cykelskorna och alla andra skor. 

Dessutom fick jag rosa tejp. Sjukgymnasten började tejpa fel ben och jag trodde hon skulle tejpa båda så jag sa inget, men sen sa hon att hon var klar och då sa jag men det var ju andra benet. Och så blev det att det fick bli tejp på båda vaderna. Snyggt va?

Ikväll var jag ute i skogen en sväng för att se hur det kändes. För att få ytterligare stabilitet har jag lånat Mackans pedaler, som är mer stabila i sidled än mina. Och det blev faktiskt skillnad när foten hålls i ett och samma läge och inte rör sig i sidled. Kändes bara lite grand vid tex spurter, vlket gjort väldigt ont innan. Det första som hände var dock att jag lyckades göra en klassisk SPD-vurpa, dvs man får inte ur foten ur pedalen och välter rakt åt sidan stillastående.Som tur var visade det sig att jag hade fel klossar på skorna, annars hade jag blivit orolig. 

I morgon kör jag SWE-cup i Borås och det viktiga då är hur det känns efter racet. Hoppas att det ska kännas ok och att jag kan köra även på söndagen. Men just nu -en dag i taget. Sov sött!

Träning och Chips.

Igår var jag med GBG-CK på deras träning Hela 18 pers från olika klubbar dök upp! Vi körde intervaller på en 4 min-bana. Först blev jag lite besviken, då jag fattat det som om det var backintervall som skulle köras, men väl inne i intervallerna blev pulsen hög och fin ändå och lite mer tekniktränande intervaller är ju aldrig fel. Bra att köra dessa tillsammans med andra med, då tävlingsdjävulen tittar fram lite. Man kan ju inte vika ned sig.. Själv lyckades jag fasta med styret i ett träd och flyga in i en gran på en intervall. Som tur var var det bara en som såg det, så jag var snabbt uppe på hjulen igen.

Benen kändes ok, men det är lite oroväckande ändå då jag har ganska ont i min hälsena, även när jag cyklar och framförallt när jag ska "spurta". Idag skulle jag ut och köra ett kort pass med spurter på lunchen, men valde att avbryta då jag tyckte att det inte kändes som någon bra smärta. Synd för jag behöver verkligen spurta, då kroppen är lite trög efter långlopp och vila. Har dock ringt till Idrottsrehab och bett att få en tid hos någon av deras sjukgymnaster. De har mycket folk där, men jag hoppas kunna bli intryckt på någon tid.
Det bästa är ju att veta vad man ska undvika och vad man ska köra när man har någon skada. I detta fall är det gynsamt att vara cyklist tror jag, då detta är rätt skonsamt för hälsenor.
 
Ingen som tävlingscyklar har väl undgått veckans SCF-grej: införandet av Chipsen och tidtagningssystemet som vi tävlande tydligen ska bekosta. Det går att skriva hur mycket som helst om detta, men det tänker jag inte göra. Istället tycker jag ni kan läsa följande två bloggares inlägg i ämnet, de förtjänar att lyftas fram:
Henrik: http://oijer.blogspot.se/  och Daniel: http://www.bicycling.se/blogs/rytz/index.htm.

Jag vill förtydliga att jag inte är emot chiptidtagningen i sig, men ställer mig som så många andra frågande inför den höga kostnaden 990kr som man måste betala om man vill tävla och dessutom utöver medlemsavgift till klubb, licensavgift och anmälningsavgift till själva tävlingen. Jag anser att att detta är ett sätt att ytterligare höja tröskeln för folk som vill börja tävla på en högre nivå än motionsnivå. Dessutom får man inte veta vad som förbättras för oss tävlande i och med införandet av chip, mer än att det fungerar att tävla med i tex. Danmark, vilket stämmer så länge du tävlar på landsväg. På mtb används ett annat tidtagningschip, åtminstone om man vill köra den nationella cupen SRAM-liga. Dessutom får man alltid låna chip utomlands oftast lägger depositionsavgift som man sen får tillbaka när man lämnar tillbaka sitt chip. I Sverige har man tänkt sig att hyra ut chip för 200kr/gång, men jag hoppas innerligt att man inte tänker ta ut denna avgift för våra utländska gäster, det vore väldigt snålt, då vi från Sverige får låna gratis.
Det som gör mig mest irriterad är dock metoden man använder när man ska införa systemet. Att en vecka innan ett SM gå ut i ett pressmeddelande och meddela att nu MÅSTE alla som ska köra SM betala in 990 kr extra för att få köra, känns bara så osmidigt och buffligt. Framförhållning borde vara åtminstone ett halvår. Många cyklister på elitnivå har högst ansträngd ekonomi -just på grund av att de lägger en stor del av sin tid på att cykla. Någon cyklist hade som svar på frågan hur han/hon skulle ha råd att plötsligt punga ut med nästan 1000kr fått till svar, av Generalsekereteraren på SCF  något i stil med: "du får väl skippa några tävlingar, så får du råd att köpa chipet". Hur sugen blir man att tävla SCF-tävlingar när man får det till svar?

Förresten. Inlägget om könsbytet på facebook var väldigt populärt. För er som undrar hur det går med annonserna, kan jag säga att jag visserligen fått någon enstaka "få magrutor snabbt-annons" i flödet, men att det än så länge är 100ggr bättre än när jag var kvinna. Inget HBTQ-anpassat än dock!

Bröllop, återhämtning och ehh, könsbyte(?)!

Helgen har firats med fantastiskt bröllop, båtåkning och lätt träning. Behovet av återhämtning har varit uppenbart efter Beskidy MTB. Seghet i kroppen, svårighet att få upp pulsen och konstigt nog, mer eller mindre ständig hunger! I vanliga fall är jag inte särskilt hungrig av mig och kan ofta klara mig många timmar utan mat och i och för sig vara lite hungrig, men ändå inte så att det stör. Sen Beskidy har jag varit nästan jobbigt hungrig trots att jag ätit mycket och nästan inte tränat. Jag antar att kroppen behöver få igen en del av den energi som gjorts av med. 

I helgen gifte sig två fina vänner, så det kändes fantastiskt kul att få vara med på deras dag! Genom åren har jag tackat nej till en hel del bröllop på grund av resor och tävlande, så det kändes extra kul att få vara med den här gången. För bröllop är ju väldigt mysigt att gå på med all kärlek som är i luften! Dessutom: vädergudarna var nådiga och tände solen!

Fina Frida och Patrik med tärnorna.

 Jag och Mackan. Mackan i kostym för sällynshetens skull.

En stunds stek i stolen vid kajen. Bästa återhämtningen!

Idag blev det lite lugn träning på racern. Kändes bättre än på länge, inget ont i ryggen och benen fungerade helt ok. Tror att det börjar bli ordning efter tävlingen nu. Efter det åkte Mackan och jag ut med båt till en ö utanför Önnered. Jag är ju värsta landkrabban, så det fick bli en väldigt kort tur. Väl ute på ön var det rätt gött då man fick kaffe och macka som mackan (he he) gjort. Och så kunde man sova lite med. Mackan är ju uppväxt med båt och tycker jag är lite tråkig som envisas med att vägra använda de vedertagna båttermerna. Enligt mig så åker man in med båten i viken, parkerar båten, binder fast den med snöret, svänger vänster eller höger när man kör. Och nej, jag vill inte lära mig..

 Mackan trivs i sin båt.

 Stekigaste glasögonen har han hittat med.. Eller kanske inte, han ser ut som en seriefigur?!

En man och hans båt..

Förutom allt detta har jag hunnit med ett könsbyte också. På mig själv. Inte så drastiskt som det kanske låter, men jag bytte kön på Facebook. Jag har under en lång tid varit grymt irriterad på all reklam från diverse bantningsprodukter som titt som tätt ploppar upp,inte på högersidan som vanligt utan i ens flöde som någon slags "sponsrad händelse" och inte går att ta bort. Jag tycker den är fruktansvärd. Inte bara för att jag är ointresserad av bantning, det sägs att facebooksanninser kommer upp utifrån ens intressen och då tar man för givet att träningsintresserade kvinnor automatiskt vill banta?!

Dessutom: i sin reklam visar de upp närmast anorektiskta tjejer och skriver saker som "regler för magfett" eller "förlora 5 kg på en vecka" för att försöka locka folk att klicka på deras länkar. Jag vet att det handlar om något slags "mirakelmedel" som man får köpa svindyrt och avsändaren är något bluffföretag som folk blivit lurade av. Det finns inga ordentliga kontaktuppgifter, ja rent utsagt -en skitprodukt från ett skitföretag som marknadsför sig med skitreklam med en skitmetod.  

Jag hoppas och tror att den irriterar mer än attraherad, men eftersom den synts så ofta i flödet (flera ggr om dagen) borde de ju få in pengar nån stans i från.

I alla fall efter ett tips från en gammal kollega, testade jag att byta kön till man. Genast slapp jag dessa bantningsannonser! Helt fantastiskt. Istället annonser om teknik, bilar prylar till kontoret, forspaddling och sportkläder. Mycket roligare annonser helt enkelt. Kanske jag till och med skulle kunna klicka på någon?! Facebook tycks ha misslyckas med dessa anpassade annonser, de flesta av mina vänner AVSKYR dessa bantnings annonser. Jag väntar nu på reklam för produkter som ger mig supermuskler och får mig att se ut som hulken, undrar när de kommer? Mest intressant är om det kommer att komma någon HBTQ-anpassad reklam. Jag står ju fortfarande som sambo med Mackan! Jag väntar och ser!  

Hemma i Götet igen!

Knallade iväg till Elixia idag på lunchen för att instruera ett spinningpass. Tyckte det kändes konstigt när jag gick och när jag tittade ned fick jag se det här:

En gammal Acis:ssko med orangea detaljer och en ännu äldre Adidassko med blå detaljer. Perfect match! Det blir så här ibland. Man går och funderar på en massa annat och så tar man olika skor eller sätter på sig tröjor ut och in eller bak och fram. Ibland märker man det och ibland inte. Det var troligen något mycket viktigt som snurrade i skallen just då.

Igår kördes Bergakungstempot, lite av en tradition här i Göteborg. Jag tror att jag har kört på 5,13 som bäst, men i år blev det några sekunder sämre. Egentligen inte så dåligt med tanke på hur kasst det kändes. På slutet när backen planade ut kunde jag knapt få runt pedalerna till mållinjen. Mentalt och kroppsligt trött. Fast Bergakungstempot känns väl i och för sig aldrig bra, det är minuter av lidande på hög nivå. Nästa gång ska jag försöka ta det lite lugnare i början. Det är synd att det bara körs nån gång om året, det hade gott kunna vara en mer ofta återkommande träningstävling. Det är kul tävla lite och att träffa lokala cyklister och snacka lite. 

Kroppen har varit minst sagt seg efter etapploppet. Dagen efter tävlingen unnade vi  oss massage. För ca 300kr kunde man få en timmes massage i Polen, skamligt billigt. Massagen var traditionell kinesisk massage, vilket jag aldrig provat innan. Massören var doktor i kinesisk medicin, en polsk kines som bara kunde säga "very good" på engelska. Han var rolig och skrattade lite när han upptäckte någonstans där musklerna var spända. Han bankade Mackans rygg så den blev helt rödflammig och sen fick han ett speciellt té som man skulle bli pigg av och något örtmuskeplåster skulle användas om man hade ont i musklerna. Jag har provat plåstret på min ömma hälsena över natten och förundrande nog är den inte riktigt lika öm. Riktigt eller pacebo? jag vet inte, det spelar egentligen ingen roll, bara det känns bättre. Idag blir det lite lätt styrketräning för ryggen och rehabövningar för hälsenan. Jag tror på exentriska tå hävningar för den. 

Nästa tävling blir SWE-cup 2-dagars i Borås, så hinner jag återhämta mig förhoppningsvis. I helgen ska vi på  bröllop det ska bli riktigt skoj! 

Avslutar med några bilder från Beskidy på mig och Mackan, "lånade" från Sportfoto.